Beskrivning
Det tog nästan 20 år för mig att göra den här målningen. Inte målningsprocessen utan att få chansen att sitta på de ikoniska blå stolarna på Promenade Des Anglais i Nice, France och förvandla det minnet till en målning. Du kanske frågar varför jag inte åkte tidigare, det är enkelt. Jag är ingen konstnär som exploaterar människors känslor för att få uppmärksamhet för min konst. Kort sagt kan jag säga att livet ställde hinder i min väg; livet tillåter dig inte att göra allt du vill när du vill. Varje person går igenom så många problem i alla fall. Därför har det ingen nytta för någon att prata om vad jag har gått igenom under den tidsperioden. Det ligger i det förflutna. Nu, när jag ser tillbaka, vet jag varför allt hände på det här sättet. Jag var förutbestämd att göra den här målningen nu. Om jag hade varit där för 20 år sedan, hade jag förmodligen inte förvandlat det till en målning. Och det är därför, som en god vän nämnde för mig, det känns mer speciellt för mig nu. Det var en strålande morgon i Nice; dagen efter min ankomst. Det skulle bli min första frukost där. Gick ut från mitt hotell (Hotel Suede) runt 7:30 och gick till Old Town-området för att leta efter ett boulangerie för frukost. Himlen var magnifik med några färgglada moln från solljuset tidigt på morgonen. När jag gick runt såg jag att Jeannot var öppet vid den tiden. (Bredvid operabyggnaden) 100 år av historia skulle göra välsmakande bakverk, eller hur? Ja. Jag var så hungrig och ville prova så många jag kunde så jag köpte en croissant, en pain au chocolat och en smörgås med en kopp kaffe. Sedan gick jag till Promenade och satte mig på en av de blå stolarna. Det var lite kyligt men kändes så bra att äta den frukosten ackompanjerad av ljudet av vågorna som slog mot stenarna på stranden. Jag satt där i en timme och fortsatte min utforskning av Nice. Vi ses igen, Nice.
Oljemålning & texturerad konst på duk
